Hudium
ICD-10 kod: L29

Pruritus (klåda)

Pruritus (klåda)

Skapa behandlingsguide

En ny behandlingsguide har skapats här:

Jag godkänner, skicka länk direkt till e-mail

Test: När jag skickar in så ger jag även mitt medgivande att mina uppgifter sparas

En ny behandlingsguide har skapats här:

En länk har skickats till den angivna e-post adressen.

Allmänt

Klåda är ett ospecifikt symptom som kan bero på många saker. Några av dessa orsaker diskuteras i denna text. Om man har klåda bör man försöka behandla sig enligt avsnittet om egenvård nedan. Om klådan inte lindras eller försvinner så bör man kontakta sin läkare för att undersöka om man kan hitta en orsak till klådan.

Symptom

Klåda är en känsla av obehag som lindras av kliande eller rivande. Ofta handlar klåda om en stimulering eller retning av de fria nervändsluten (nociceptorer) i överhuden. Klåda kan vara alltifrån mild till mycket kraftig. Att ha en riktigt kraftig klåda är otroligt besvärligt och påverkar livskvaliteten kraftigt, inte minst genom sömnstörningar. Klåda i näsa, ögon eller öron förekommer också ofta, inte minst vid allergiska besvär. Att klia och riva på kliande områden brukar leda till att det blir inflammation, svullnad och sår. Detta kan i sin tur öka klådan, och det blir en ond cirkel, så kallad klåd-cirkel.

Torr hud

En vanlig orsak till klåda är torr hud. Ofta ökar hudens torrhet med stigande ålder. Många barn, ungdomar och vuxna duschar också ofta, ibland flera gånger dagligen. Huden kan då inte återfukta sig och blir torr, vilket leder till klåda. Ibland kan man få en inflammation i den torra huden, som kan övergå i eksem, se nedan.

Eksem

Eksem finns av flera olika orsaker. Några av de vanligaste typerna och orsakerna beskrivs nedan:

  • Atopiskt eksem/böjveckseksem är en inflammatorisk hudsjukdom med torr hud, klåda och rodnade eksemfläckar. Upp till 20 % av alla barn i Sverige har eller har haft atopiskt eksem innan de nått skolåldern. Ca 5 % av de med atopiskt eksem får svåra besvär. Atopiskt eksem är inte smittsamt. Eksemet behandlas, även förebyggande med fuktighetsbevarande och mjukgörande krämer och ofta även med kortison i kräm eller salva. Kortison dämpar inflammationen och minskar på så sätt klådan. Se information om atopisk dermatit.
  • Irritativ kontaktdermatit (irritativt eksem) är en inflammation i huden som orsakas av nötning av huden efter till exempel våtarbete, upprepad handtvätt eller kontakt med tvål, tvättmedel, lösningsmedel, växtsafter eller kemiska produkter. Nötningen orsakar en försvagning av hudens skyddsbarriär och ju längre exponeringen varar desto värre blir reaktionen.
  • Irritativt eksem är en vanlig orsak till handeksem. Även här förebyggs och behandlas eksemet med fuktighetsbevarande och mjukgörande krämer och ofta även med kortison i kräm eller salva. Kortison dämpar inflammationen och minskar på så sätt klådan. Se information om irritativ kontaktdermatit.
  • Nummulärt eksem (mynteksem) drabbar oftast personer i medelåldern. Man får då kliande torra fläckar, ofta på benen, bålen och armarna. Ibland blir dessa fläckar sönderrivna och infekterade och man behöver då komplettera behandlingen med antibiotika eller antibakteriella tillsatser i krämer och salvor. Nummulärt eksem har en tendens att återkomma och man får då upprepa behandlingen. Man kan ofta förebygga försämring och öka tiden mellan skoven genom att använda mjukgörande och barriärstärkande krämer. Ofta behövs starka kortisonkrämer för att behandla bort besvärligt nummulärt eksem.
  • Allergisk kontaktdermatit (allergiskt kontakteksem) är en inflammation i huden orsakad av kontakt med ett ämne som personen är allergisk mot. Metaller (nickel, krom, kobolt), parfymämnen och konserveringsmedel är exempel på vanliga ämnen som kan orsaka kontaktallergi. Om man är allergisk mot ett ämne så får man ett allergiskt kontakteksem på platsen där man haft kontakt med ämnet, till exempel under klockarmbandet om man inte tål materialet i armbandet, eller kring smycke som innehåller nickel om man har nickelallergi. För att konstatera en kontaktallergi görs ett lapptest (epikutantest). Se information om allergisk kontaktdermatit.

Nässelutslag, urticaria

Nässelutslag (urtikaria) är en vanlig hudsjukdom, och cirka 20 % av befolkningen drabbas någon gång i livet. Vid nässelutslag får man röda eller vita svullna områden som uppstår plötsligt på olika delar av kroppen, och som sedan kan blekna av och flytta sig till andra kroppsdelar. Nässelutslag kan bero på en lång rad olika orsaker, och ofta kan man inte kan fastställa en orsak till det aktuella besväret. I de flesta fall hjälper allergitabletter, så kallade antihistaminer men om man får en allvarlig allergisk reaktion bör man omgående uppsöka sjukhus och få annan behandling. För de flesta som drabbas går nässelutslagen över efter några dagar eller veckor men för ett fåtal personer håller besvären på i månader eller år.

Nässelutslag av allergisk orsak
Nässelutslag av allergisk orsak kan bero på till exempel mediciner, hälsokostpreparat, födoämnen eller bi-eller getingstick. Man kan ha en allergi mot tex jordgubbar, fisk eller nötter, och då får man nässelutslag eller en ännu kraftigare allergisk reaktion vid intag av det födoämnet man är allergisk emot. Vid denna typ av allergi kan ett blodprov eller ett så kallat pricktest vara av värde för att säkerställa allergin.  För personer med allergi mot ett födoämne så är det viktigt att diskutera detta med läkare, samt att få information om vad man bör göra om man skulle råka få i sig det aktuella födoämnet.
Om man är allergisk för pälsdjur, pollen, gräs eller blommor kan man få nässelutslag eller slemhinnesymptom om man kommer i kontakt med det man är allergisk emot.


Nässelutslag av icke-allergiska orsaker
Man kan få nässelutslag under eller efter infektioner, och då kan utslagen pågå i dagar eller veckor efter att infektionen läkt ut.
Man kan också få kliande nässelutslag av icke-allergisk typ av vissa födoämnen. Detta gäller till exempel födoämnen som innehåller biogena aminer. Dessa ämnen finns bland annat rödvin, sill och choklad, och kan ge många olika symtom, som till exempel ett diffust obehag, nässelutslag eller huvudvärk, och reaktionen kan variera från gång till gång.  Biogena aminer kan bildas i vissa livsmedel under lagring, till exempel i lagrad ost, tomat, salami, tonfisk och rökt skinka. Vissa personer är känsligare för dessa ämnen, kanske beroende på olika metaboliska förutsättningar. Om man misstänker att man är känslig för denna typ av ämnen kan man diskutera det med sin läkare, och kanske prova behandling med antihistaminer.


Andra orsaker till nässelutslag, fysikalisk urtikaria
Ibland kan nässelutslag orsakas av överkänslighet mot solljus (ljusurtikaria). Då kan utslagen uppstå efter bara några minuter i solljus. Ibland kan en person med ljusurtikaria bli mer tålig om man långsamt ökar tiden i solen, och kan då vistas mer i solen i slutet av sommaren. Man kan få hjälp med så kallad härdning vid en hudklinik, då man successivt ökar ljusdos med en UV lampa.

Vid köldurtikaria bildas nässelutslag vid kyla, kontakt med kalla föremål och/eller blåst. En person med köldurtikaria bör undvika att dricka kallt vatten, att äta glass och att bada i kallt vatten, eftersom nässelutslaget kan bli utbrett och orsaka allvarliga symptom.

Kontakturtikaria är en allergisk reaktion som startar lokalt mot någonting man får på huden eller på slemhinnor. Exempel på ämnen som kan orsaka kontakturticaria är proteiner i latex, pälsdjurssaliv, och nässlor. Även här kan nässelutslaget bli utbrett och orsaka allvarliga symptom.

Vissa personer får nässelutslag vid ansträngning (ansträngningsurtikaria, kolinerg urtikaria), i samband med ökad kroppstemperatur, vid till exempel stress, feber, varma bad eller under varma sommardagar.

Vid dermografisk urtikaria bildas ett nässelutslag där man rivit sig. Huden blir utstående och blekröd och man kan se uppdrivna rivstreck (skrivhud). En person med dermografisk urtikaria bör undvika att riva eller gnugga på huden, och undvika åtsittande kläder och bälten för att minska besvären.

Vid tryckurticaria bildas nässelutslag på tryckställen, som på rumpan när man sitter, under fötterna och i händer om man bär väskor eller kassar.

Insektsbett, infestationer

Bistick, getingstick, koflugebett, fågel- och jordloppsbett ger alla en urtikaria-lik reaktion lokalt och bettet kan klia intensivt. Ofta har man inte märkt att man blivit biten. Antihistaminer kan lindra klådan.

Svår klåda, framför allt nattetid, torra utslag runt handleder och på fötter och dermografiska nässelutslag kan vara ett tecken på skabb-infestation. Om man misstänker att man smittats med skabb bör man uppsöka läkare som kontrollerar att det rör sig om skabb genom att leta fram skabbdjuret medhjälp av mikroskop. Om man konstaterar skabb hos en person bör alla som bor i samma hushåll, eller som man delat säng med också behandla sig mot skabb, eftersom det kan ta flera veckor innan man får klåda när man är smittad.

Om man inte säkert hittar ett skabbdjur kan det vara svårt i efterförloppet att veta om klådan berott på skabb eller inte. Inte minst eftersom man kan ha kvar klåda länge efter en behandlad skabb-infestation. Behandlingen som ges mot skabb är också uttorkande och irriterande på huden, vilket kan ge klåda. Efter en konstaterad skabb-infestation och fullgod behandling bör man smörja huden med mjukgörande kräm för att påskynda läkning.

Vid nytillkommen klåda i hårbotten och nacken bör man utesluta löss i håret, genom att luskamma med en fin luskam över ett vitt pappersark så man kan se om lössen ramlar ner från håret. Behandling för hårlöss finns på apoteket.

Invärtes sjukdomar

Vid vissa invärtes sjukdomar kan klådan vara besvärlig och det är viktigt att utesluta att man har en avvikelse i till exempel blodprover, leverprover, njurprover eller sköldkörtelprover. Skulle man hitta en sådan avvikelse så brukar man fortsätta utredningen för att se om man kan konstatera någon sjukdom som kan orsaka klådan.

Granskad av Johanna Bråred Christensson, Specialistläkare inom hud.
Version 1. Uppdaterad 2015-10-21.